Vakna imorse och kände,, gud va gött idag har ja ingen ångest och mkt energi.. fan va gött idag ska ja passa på o få gjort en massa saker när jag har orken till det..
men ja som vanligt!:o på eftermiddagen ja då börjar denna jävla ångetsen o oron infinna sej IGEN.. är så himla trött orkar inte må så här.. o inte en ångest dämpande medicin får man heller.. nä plågas ska man.. det är bara o självmedicinera.. vad fan ska man annars göra:S
jaja kan ju faktiskt berätta att jag fått lite bra saker gjorda idag med:) fick iväg sv uppg till min lärare känns skönt.. har iaf börjat.. nu är det bara denna jävla samhällskunskapen som ska påbörjas.. eller ja det skulle den väll redan ha gjort.. ska va klar med den till veckan... uhh
snälla kan inte nån ta bort min ångest för ja orkar inte med den... funderar på o börja äta mina antidepp mediciner igen.. men är livrädd för o börja med dom igen ju... äckliga effexorn går man bara upp en massa av... och då måste jag va fet på köpet också...
så blir jag så himla uppåt dom 2 första veckorna.. så ja e ju helt slut sen o då blir det depp igen... det sista när ja åt effexorn så "vågade" ja inte höja den för ja visste inte om ja orkade med o va så på topp blir nästan manisk och allt är frid o fröjd, jag äger världen o har aldrig mått bättre! Och säger ja till allt och sen när verkligheten kommer ikapp dfå blir det panik! och då försvinner jag från världen och stänger in mej i min äckligt kvävande bubbla..
jaja nog om detta.. känns som ja bara klagar över detta hela tiden... känns så hm ja emelie lägg bara nert! så känns det...
Va tvungen att ha Nått fint i allt fult! taget i spanien för nått år sen.. Mli♥
Va väldigt länge sen ja va inne och skrev.. Har blivit lite ångest blogg av det hela.. och kommer nog fortsätta o va det.. kände så enormt stor behov att få skriva av mej... har en ångest period igen,, eller ja har haft det till o från hela tiden.. men är inne i en värre period.. när ja inte har lust o leva och har ständig oro och ångest.. Har Klivit in i ett förhållande,, men är så himla rädd för att bli sviken och sårad så det håller på o ta död på mej.. jag litar på min pojkvän det är inte det.. men sen kommer det där "man kan aldrig va säker" "man är aldrig säker" jag skyddar inte mej själv tillräkligt.. jag är för sårbar!!! jag vet inte vad ja ska ta mej till... har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag är nu... Har ju haft förhållande förut.. detta är inget nytt... Men varför känner jag mej så himla rädd för?? jag är nog paranoid också det är jag.. det vet ja att ja är... den här jävla stressen framkallar alla mina "jobbiga" tendenser som paranoid rastlös orkeslös rädslor fobier blir värre.. ångesten blir övermäktig.. oron är outhärdlig.. hypokondrisk(vet ej hur det stavas) alla mina känsel spröt är på helspänn mäsker av minsta lilla grej och missuppfattar mkt och vänder allt till personligt emot mej.. ÅH blir så himla trött!! vad är det för fel?? ska mitt liv alltid se så här ut?? det verkar ju inte bättre?? det blir ju aldrig bättre... 1-2 veckor likgilltighet.. har 2veckor arg sur hatar allt sen kommer 1 vecka åh hel depp se mej inte rör mej inte prata inte med mej.. sen kanske om man har tur så blir det 2 dagar som är helt okej... och så går det om o om igen... jag vill göra min jävla psykutredning nu!! fan väntat snart 1 år.. orkar inte med detta snart... och jag har ju inget annat val än att kämpa vidare heller är för rädd för o dö och för feg för att leva... och drogerna är inget allternativ längre för då är det bara raka vägen ner i graven.. Pallar inte en vända till det tog FÖR hårt sisst... FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN
